Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.

Definition

Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

torsdag 18 december 2008

Agnosticism - den sunda skepticismen

Idag hör man ganska ofta människor påstå sig vara agnostiker, som för att betona att de inte tror på något gudomligt eller en andligt metafysisk tillvaro. Många människor blandar ofta ihop detta begrepp, eller anser det vara synonymt, med ordet ateist. Detta anser jag vara ett misstag, ty begreppen eller ståndpunkterna är inte de samma till sin natur. Men vad är då agnosticismen om den inte är det samma som ateism, dvs. inte representerar gudlöshet?
0
Låt oss först analysera ordet i detalj. Ursprunget är det grekiska ordet a-gnostikismos eller α-γνωστικισμός, som betyder (a) "utan", och (gnosticism eller gnosis), "kunskap" eller "vetande", eller med andra ord om någon som är "ovetande". Det står till motsats till ordet gnosticism eller gnostiker, eller med andra ord någon som har vetskap, oftast om Gud eller det gudomliga. Begreppet myntades år 1868 av Thomas Henry Huxley och i sin ursprungliga betydelse avser det en insikt om att människan inte har någon vetskap om livets yttersta tillvaro. Sedermera omdefinierades begreppet något och fick betydelsen att man inte kan veta något om Guds natur eller om "Han" överhuvudtaget existerar.
o
Förvisso finns det dem som anser sig vara "agnostiska ateister" som menar att de inte tror på en Gud, samtidigt som de inser att de inte kan bevisa sin ståndpunk. Enligt min mening är dessa argument motsägelsefulla eftersom ateismen för mig innebär ett klart ställningstagande mot föreställningar om Gud. Sannerligen kan man med logiska argument varken bevisa eller vederlägga existensen av en Gud. Således är det för mig helt uppenbart att ateismen är en världsåskådning som i vissa läger har närmast "religiösa" eller åtminstone ideologiska undertoner. Vem har inte stött på den missionerande ateisten?
o
Det existerar även en agnostisk teism som menar att Gud existerar men att "Han" är outgrundlig och därför undanflyr det mänskliga förståndet. Denna ståndpunkt menar alltså att det för det mänskliga medvetandet är en omöjlighet att nå "gnosis" om Gud. Detta är en transcendent Gud som inte är närvarande i sin skapelse; en upplysningtidens teism eller (snarare) deism.
0
Personligen tycker jag att agnosticismen är en betydligt mera rationell ståndpunkt än både ateismen och teismen (teism får här tjäna som ett utvidgat samlingsnamn för alla former av religiösa och andliga trosföreställningar), ty båda utgör en övertygelse och tro. Agnosticisimen representerar å andra sidan en sund skepticism som varken avfärdar eller anammar några förutfattade meningar. Ty hur många religiösa är inte troende av ren vana och indoktrinering snarare än av en fri, innerlig och ärlig längtan i sina hjärtan, eller med andra ord hur många troende har egentligen erfarit en sann frälsning - gnosis?
o
En del ateister anser att agnostikern "fegar" när han eller hon vägrar att ta ställning, men i mina ögon är det rationellt sätt helt acceptabelt och mer berättigat att avhålla sig från en slutgiltig slutsats om man anser att man saknar tillräcklig information; det är upp till personen att avgöra mängden information som krävs för att välja när man skall dra en slutsats och det är något man bör respektera. Dessutom är det ett uttryck för en betydligt mer sympatisk livsinställning i jämförelse med ateismen då man därigenom fortfarande är öppen för möjligheter och en potentiell frälsning.
o
Sålunda är agnostikern mer förnuftig än både ateisten och teisten, som båda drar slutsatser om tillvaron på betydligt vagare rationella grunder. Den mest sunda utgångspunkten borde vara att anamma ett agnostiskt förhållningsätt tills den dag nåden tillåter hjärtat bli upplyst och helgat av Helig Ande, av sann vederkvickelse, av gnosis. En tro på det gudomliga och heliga kan inte frammanas av blott intellektet - i cerebrum - ty den enda logiska slutsatsen hos intellektet ensamt är ett anammande av agnosticismen. Hos människan är det blott hjärtat som kan erfara en gnosis; fram tills dess måste studenten avvisa intellektets alla vindningar och spekulativa excesser med en god portion skepsis - agnosis.
o
Saken är den att den moderna formen av hermetisk-qabalistisk magi faktiskt går att tro på och tillämpa som agnostiker. Förutsättningen är dock att man tror på människans dynamiska psykologi och åtminstone Freuds psykologiska anatomi eller topiska modeller, men helst de förklaringsmodeller som återfinns hos de Jungianska eller transpersonella skolorna. Man bör således arbeta utifrån ett humanistiskt förhållningssätt och en hypotes om själsliga dynamiska processer. Utifrån ett Hermetiskt och Qabalistiskt synsätt kan man alltså inte betrakta människan genom ett behavioristiskt filter såsom en biologiskt maskin som blott reagerar mekaniskt på yttre och inre stimuli; man måste tro på subjektet och den mänskliga själen.
0
Men även om man har ett Jungianskt förhållningssätt kan man faktiskt utgå ifrån och begränsa sig till ett rent materiellt och mekaniskt universum, där alla själsliga fenomen kan reduceras till cerebral biokemi, och att alla "magiska" processer egentligen inte är mer eller mindre än ren psykologi och helt inre subjektiva processer. Man kan alltså använda sig av magi för ren personlighetsutveckling och en storts egenterapi, att nå självkännedom och bota sig själv från psykiska åkommor.
o
På samma sätt kan man välja att se på alkemi som en metafor för rent psykologiska processer och individuationsprocessen, enligt Carl Gustav Jungs skola. Eller med andra ord såsom psykets projektioner på yttre para-kemiska processer. På samma sätt kan man betrakta religion och den esoteriska världsbilden som blott en projektion av rent inre arketypiska symboler. Eller att Gud är en projektion av överjaget-jagidealet (Freud) eller Självet (Jung). Trots dessa epistemiska begränsningar kan man få mycket ut av den rika symbolläran och de elaborerade teorierna, för att inte säga den initiatoriska processen och de andliga övningar, som erbjuds hos en traditionell Hermetisk-Qabalistisk skola.
o
Det går faktiskt att ha ett sådant materialistiskt förhållningssätt även om de flesta esoteriker och ockultister ändå har en andlig och esoterisk inställning till livet, eller åtminstone över tid erövrar ett andligt och metafysiskt förhållningssätt som ett naturligt led i den initiatoriska processen. Dock har alla plats i magikernas och alkemisternas stora "familj", gnostiker, agnostiker, teister, såväl som ateister. Den omfattar alltså en stor bredd av olika människor med olika inriktningar och övertygelser som samsas under ett och samma Tempeltak.
o
S.R.

Inga kommentarer: