Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.

Definition

Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

onsdag 19 november 2008

Skapelseberättelsen

o
Det största misstaget man kan göra med Bibeln är att läsa den bokstavligt, i synnerhet böcker såsom Genesis, men även Nya Testamentets evagelier och Uppenbarelseboken. Såsom metaforer och myter kan de dock förtälja mycket om människans andliga utveckling, såsom art och individ.

Ett exempel på en sådan metafor, som dessutom är motsägelsefull, är att mänskligheten skapas två gånger, först i 1 Mos 1:27:
Och Gud [Elohim] skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem (min kursivering).
Och sedan igen i 1 Mos 2:7:
Och Herren Gud [IHVH Elohim] danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev männsikan en levande varelse.
I den första berättelsen skapas människan som man och kvinna, sedan i den andra som enbart man varur kvinnan efter ett tag gestaltas ur mannens revben, enligt 1 Mos 2:21-22:
Då lätt Herren Gud [IHVH Elohim] en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
Denna besynnerliga detalj har föranlett en hel del kreativa tolkningar genom åren. En sådan är myten om Lilith, Adams första hustru som såg sig som jämlik och inte tolererade Adams manschauvinism – vägrade att ligga under honom i den sexuella akten – och därför lämnade honom. Gud såg hans armod och skapade en ny kvinna som ett plåster på såret. Lilith återvände nu i ormens gestalt vilket föranledde fallet (se illustrationen ovan). Detta är en ganska populär myt bland feminister och satanister.
o
Dementi: Med denna jämförelse antyder jag dock inte att feminism är samma sak som satanism.

En annan tolkning är att Adam (hebreiska för människa) i sin begynnelse var androgyn (Adam Kadmon, den Himmelse Människan), dvs. innehöll lika stora delar kvinnligt och manligt men att en separation och obalans inträffade där kvinnan var tvungen att växa ut ur Adam, i vilket den senare nu blev synonym med mannen från att ha varit människa. Om denna myt är mer relevant så föranleder nog snarare denna separation människans syndafall.

Det finns säkert flera teorier men dessa är väl de mest kända. En annan intressant detalj att notera är skillnaden i gudsnamnen i samband med de två skapelserna av människan. I den första skapelsen, av människa såsom man och kvinna, är det skaparguden Elohim (den Gud som hela tiden texten referar till vid skapelsens sju dygn). I den andra skapelsen, när Adam skapas, är det istället IHVH (Jehovah) i kombination med Elohim som står bakom danandet.

Elohim är ett faschinerande namn som rymmer många motsatser inom sig, såsom en och flera eller feminint och maskulint. Jag har utvecklat detta i en tidigare kort essä. Om skillnaden kan man blott spekulera, men personligen får jag i detta sammanhang känslan av att Elohim är en mer exalterad eller ursprunglig (eller äldre) Gud. Den är ett eko från den polyteistiska eran och kan kanske jämföras med Gnostikernas pleroma. IHVH är istället demiurgen, skaparguden, som danar den tudelade människan, den separerade människan. I och med det tas den gudomliga förmågan ur människan, helheten (heligheten), vilket ju måste upplevas som ett hot mot demiurgen. I sitt anletes svett och i materians stoft kan hon hållas ifrån den sanna Guden, hennes verkliga skapare Elohim.

Väsensskillnaden mellan Elohim i världens och männsiskans skapelse och den Jehovah som vandrar i Edens Lustgård är signifikativ. I skapelsen är Gud en svävande ande eller Ordet - Logos - en abstrakt princip. I Edens Lustgård är Gud istället en antropomorf gestalt, likadan som människan Adam. Detta antyder om att IHVH till sin tur är skapad på samma sätt som människan, av Elohim. Men eftersom Jehovah (Herren) är av Guds natur, bär han sin Faders och Moders Namn Elohim som ett bihang, precis som människans avkommor bär sina föräldrars namn.

S.R.

Inga kommentarer: