Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.

Definition

Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

onsdag 24 september 2008

Jordens barn

Frågan angående barnets - och i förlängningen människans - eventuella oskuldsfullhet eller inneboende godhet är inte så enkel och behöver problematiseras. Ateisten Sigmund Freud ansåg att barnet hade två primära drivkrafter, Eros (libido) och Thanatos, eller den kreativa kärleks/sex-driften och den destruktiva dödsdriften.
o
Jag är själv far till fyra barn och har en del erfarenhet om deras natur, om man säger så. Jag har absolut inga naiva föreställningar om barns inneboende "godhet". De är å ena sidan oförstörda och oskuldsfulla, men å andra sidan är de helt självcentrerade och kan inledningsvis endast se sina egna behov. Jag rekommenderar alla att observera små barn i lek och samspel; det är ganska avslöjande. Deras tidiga avsaknad på empati kan leda till handlingar som hos vuxna hade kategoriserats såsom elakhet och grymhet.
o
Detta är dock helt naturligt och en del av självbevarelsedriften; att sätta ett likhetstecken mellan detta och synd är som att påstå att djur är syndfulla. Men i en social kontext skapar detta uppenbara problem som om det inte "tas ur dem" leder till asocialt beteende och sociopati. Hade inte jag och deras moder funnit där och visat dem vägen till ett omtänksamt och hänsynsfullt beteende hade de således blivit helt odrägliga för sin omgivning. Barn behöver ledning och gränssättning, lika mycket som de behöver villkorslös kärlek. Empatiförmågan utvecklas ur ett samspel mellan utvecklad intelligens och emotionell mognad å ena sidan och uppforstran å andra; det sker i ett samspel med sin omgivning och inlärning av värderingar. Det är en del av individuationsprocessen; att se sig själv växa som en individ i förhållande till andra individer och gradvis inse att vi är oupplösligt beroende av varandra.
o
Jag tycker som sagt inte om ordet "synd". Men samtidigt så är alla människor "jordens barn". Jorden, den fysiska materian, är inte fulländad. Det är i ett fallet tillstånd i förhållande till det andliga, det gudomliga. Enligt Den Heliga Qabalah (den judisk-kristna esoteriska traditionen) så anses materian vara uppblandat med destruktiva och obalanserade (eller disassocierade) element eller krafter. Detta föranleder dess ofullkomnade tillstånd idag. Materian självt har potentialen att bli renat eller "återlöst" men det kräver en medvetenhet eller insikt hos individen att sträva att transcendera materians nuvarande begränsningar.
o
Samtidigt med det ovan sagda har barn ett naturligt förhållande till det gudomliga. Carl Gustav Jung ansåg att barnets jag (ego) var helt insjunket eller genomsyrat av Självet (psykets högre princip, psykets helhet, det inom människan som individen projicerar på "Gud"). Detta är dock ett primitivt stadium av andlighet. Barnets narcissism och självcentrering är å ena sidan ett uttryck för denna primitiva andlighet, denna känsla av att barnet upplever sig vara ett med sin omgivning. Detta är ett tillstånd som även kan observeras hos schizofrena och psykotiska individer. Å andra sidan leder detta arkaiska eller ursprungliga tillstånd till en extrem form av egoism och avsaknad av empati. Detta kan i sin tur leda till grymhet. Andligheten måste därför genomgå en separation av jag-Själv och därefter leda till en ny integration på en högre och mognare nivå; den alkemistiska processen. Denna inledande separation ur det arkaiska tillståndet - materia prima - motsvaras av Alkemins solve-fas, vilket leder till stadiet nigredo - mörker. Detta är i pyskiska termer det tillstånd som markeras av känslan av frånvaro av Självet. Detta är i ett nötskal den Jungianska individuationsprocessen.
o
Jag tror att detta är en god standardmall för den andliga processen i största allmänhet. I den initiatoriska processen i ordenssällskap såsom Golden Dawn genomlever eller genomlider man livets individuationsprocess i en kondenserad form. I sina inledningstadier upplever man sig bada i en själens vederkvickelse och upplevd förbindelse med Självet som aldrig förr. Men till slut upplever man en separation - vilket kan liknas den hos det lilla barnet - eller förlorad förbindelse mellan jaget och Självet. Detta tillstånd kallas av mystiker och initierade för "själens mörka natt", ibland kallat "själens dunkla natt" i vissa skrifter.
o
När man anträder Golden Dawn - eller Gyllene Gryningen - genom en genuin invigning tilldelas man epitetet "Jordens Barn". Detta är betecknande för det tillstånd som vi alla arbetar utifrån; vi är alla behärskade av drivkrafter som inte står barnen långt ifrån. När den initierade sedan gradvis genomgår den Yttre Ordens Elementara Grader (de för Jord, Luft, Vatten och Eld) påbörjas rent initiatoriskt en process av separation av de grundläggande beståndsdelarna i den initierades själ - nigredo.
o
Denna process av upplevd sönderdelning - ett tillstånd av psykisk upplösning - kulmineras när den initierade står på tröskeln till Adeptskapet i Andra Orden, när Andeelementets syntetiserande effekter tillåts verka på den initerade. Detta kastar honom eller henne - om inte förr - in i själens mörka natt. Men invid den mörkaste timmen finner den initerade - om denne uthärdar prövningen - plötsligt en förnyad inspiration, som en blixt från klar himmel. Genast blir mörkret skingrat. Jaget (egot) har plötsligt fått kraft från det Högre (Självet), efter mötet med de mörka aspekterna av själen (det omedvetna), att till slut resa sig upp och återföra de motstridiga Elementen i en ny syntes. Detta motsvaras inom Alkemin av Coagula-fasen och stadiet Albedo - ljus; medvetande och insikt.
o
I den psykologiska individuationsprocessen motsvaras det hos den vuxne viljan till att, för att använda psykosyntesens begrepp, orkestrera sina delar (delpersonligheter, komplex, element, etc.) till en samstämd harmoni. Det kan liknas vid att jaget tar kommandot och aktivt söker integration genom en process av insikt och bearbetning av det personliga innehållet. När denna integrationsprocess är fullbordad leder detta till en ny återförening mellan jaget och Självet. Inom Alkemin motsvaras detta av framställandet av "Stenen" (De Vises Sten i mineralriket) och stadiet Rubedo - fulländad integration och andlig upplysning. Detta motsvaras av ett fullt uppstigande i Andeelementet, Kvintessensen, upptagande till Adeptskapet.
o
S.R.

Inga kommentarer: